garderobspojken

Denna upptäckt tillkom då jag fumlade en del med att taga upp en cigarett ur etuit jag förvarar i min högra rockficka. Jag lyckades i upptagningsprocessen tappa cigaretten ned mot marken, och fånga upp den med sidan av handen, dock i en olycklig rörelse som lyckades knäcka cigaretten precis vid filtret, till tobaksändens favör. I min bitterhet över detta tände jag cigaretten i den avbrutna änden, sugandes på den ända man normalt sett har att tända med sitt eldstål. Smaksensationen var överväldigande från den lätt mjäkiga upplevelse man tidigare haft av denna tobaksblandning.

Jag har även idag lärt mig att ju roligare man har när man spelar musik, desto mindre blir ens behov till kroppskontakt. Normalt sett brukar jag ha en dold önskan att krama om mina bandmedlemmar då och då mellan låtarna, och låta våra instrument kollidera med varann under denna kram, men eftersom dagens repetition (för övrigt generalrepetition inför vår spelning på fredag) hade otroligt mycket energi trots sångarens bortfall så fanns aldrig kroppskontaktsbehovet. Man var sonika helt slut efter att ha spelat genom setlisten en gång, och sedan körde man igen. Uthålligheten förbättras tydligen med tiden dessutom. Tidigare hade jag svåra problem med en galopp-rytm, om man får lov att kalla det så, i en av sångerna, men efter lite armträning klarar jag nu denna ganska galant. Tyvärr inte flera gånger i följd, vilket resulterade i en smärre ångest från min sida. Jag komponerade då plötsligt, och utan förvarning, ett inte allt för komplicerat riff i 13/8-takt (för er icke musicerande nöjer jag mig med att förklara att det är inte direkt vanlig headbang/dansvänlig en-två-tre-fyr) som jag till min stora glädje upptäckte att mina kära gitarrister hade problem med att förstå sig på. Trumslagaren däremot hakade på något bättre, och jag upptäckte sedan att jag trots allt har min notskrivningsförmåga i behåll. Skönt!

Tyvärr slutade den här kvällen inte på helt önskvärt sätt. Tanken var att jag skulle sitta lätt dekadent i en soffa någonstans mellan Kortedala och Bergsjön och titta på film och dricka öl, men eftersom värdparet fick förhinder fick detta ställas in, till mitt förtret som visserligen nu inte är så stort längre eftersom jag istället upptäckte att Coop Konsum Aveny reade ut Eriksberg's Julöl för fem kronor flaskan, så jag sitter nu och avnjuter en ganska krämig, men långt ifrån fyllig folköl. Man kan ju inte få allt här i världen.

Gitarrister tycker inte om avancerade rytmer.

Coop kan vara billigt.

Cigaretter kan faktiskt smaka mer än mjäk.

Julöl är ganska gott året runt.